Ju äldre mina elever blir desto pratigare blir det i klassrummet. Inte för att det är specifikt deras ålder som gör att det blir pratigare utan mer att jag väljer andra arbetssätt än att de ska sitta på sina platser och jobba en och en.
Jag vill att alla ska känna sig säker med att kunna fråga kompisar om hjälp och jag vill även att de ska träna att förklara för varandra och om man har det arbetssättet så kommer viskningarna ganska snart att bli prat och efter det lite för högt och mycket prat.
Vid det här laget tror jag att alla som jobbat vid en förskola har sett "öron" på väggarna som visar om ljudnivån blir för hög. I början är det väl nyhetens behag som gör att det här fungerar men ganska snart sitter den bara där och larmar utan någon effekt för ingen ser den.
Misstänker att det är samma sak som kommer att hända här men jag ska testa lite... om inget annat bara för att jag gillar att testa. ;) Jag hittade den i morse på Pinterest.. aka crack för hobbyintresserade.
https://bouncyballs.org/
måndag 22 februari 2016
lördag 13 februari 2016
Läromedelslöst
När egentligen måste en lärare visa upp sig från den kreativa sidan om det inte är när hen inte har ett läromedel att tillgå.
för att göra en lång historia med många svindlande tankar bakom sig har jag kommit till den insikten att jag måste börja tänka helt läromedelslöst inom matematiken. Vi har idag som det ser ut nu 2 lektioner i veckan i boken och 2 dagar har vi problemlösning enligt EPA - Ensam Par Alla - där "alla"-delen ligger på fredagar och redovisning av problemet dagen innan.. resten av lektionen på fredagar handlar om att bemästra räkneoperationer som uppställning i alla fyra räknesätten.
Men nu har omständigheterna gjort att jag inte har ett läromedel att tillgå av olika anledningar så jag fick lite smått med panik igår och började skriva i mattegrupperna jag är med i för att få råd, hjälp och tips. Det slutade med att jag startade en grupp på fb som heter Matematik år 4-6 utan läromedel och efter de tips så känner jag att jag har lite att förlita mig på och att det här kommer nog att gå riktigt bra. :)
Det kommer nog att bli en uppföljning av detta snart. ;)
för att göra en lång historia med många svindlande tankar bakom sig har jag kommit till den insikten att jag måste börja tänka helt läromedelslöst inom matematiken. Vi har idag som det ser ut nu 2 lektioner i veckan i boken och 2 dagar har vi problemlösning enligt EPA - Ensam Par Alla - där "alla"-delen ligger på fredagar och redovisning av problemet dagen innan.. resten av lektionen på fredagar handlar om att bemästra räkneoperationer som uppställning i alla fyra räknesätten.
Men nu har omständigheterna gjort att jag inte har ett läromedel att tillgå av olika anledningar så jag fick lite smått med panik igår och började skriva i mattegrupperna jag är med i för att få råd, hjälp och tips. Det slutade med att jag startade en grupp på fb som heter Matematik år 4-6 utan läromedel och efter de tips så känner jag att jag har lite att förlita mig på och att det här kommer nog att gå riktigt bra. :)
Det kommer nog att bli en uppföljning av detta snart. ;)
tisdag 15 december 2015
Jullovsläxa
Varje jul ger jag alltid eleverna en jullovsläxa och alltid med en liten glimt i ögat.. de kommer att få denna på fredag innan de går hem. Det ska bli spännande att se om någon gjort den när de kommer tillbaka. :)
Musik – lyssna på julmusik
Jullovsläxa
Matte
– bygg ett pepparkakshus som är minst 20 cm långt och 10 cm högt.
Svenska
– läs julsagor
Naturvetenskap – gör ett kemiexperiment:
koka knäck eller kola
Samhällskunskap
– sök fakta om julens historia och varför vi firar jul
Hemkunskap
– följ ett recept och baka pepparkakor
Idrott
– åk pulka (om det kommer någon snö)
Engelska
– se en julfilm med engelskt tal
Teknik
– bygg en snygg snöskulptur (om det finns snö)
Bild
– julpyssla
torsdag 3 december 2015
Årets julkalender
Min egen jultradition i klassrummet är nästan alltid densamma. Jag tänder ljus vid alla bänkgrupper i klassrummet och jag har en ljusstake med 4 ljus men skippar mossan och har sten istället i den. Så på morgonen kommer de in i ett mörkt rum med tända ljus och det är något speciellt med ljus för helt plötsligt blir de tysta. Åååå och Oj är två uttryck som oftast hörs. De tassar lätt fram till sina platser och det vanliga springet eller frågorna om de får sitta i soffan är borta.
I år läser jag boken Den magiska julstjärnan av Kristina Reftel och jag läser den i båda klasserna.
"Den magiska julstjärnan är en kapitelbok som med spänning och humor förklarar varför vi firar jul. Den passar lika bra för högläsning som att läsas på egen hand. Gärna i närheten av en julkrubba."
Och årets julkalender. Ja nu tänker jag inte på den på TV som redan innan den började sändas skapade ett Julkalender-Watergate av något slag utan jag tänker på den vi gör i klassrummet och i år fick jag leta. Vissa år har eleverna själva fått chansen att göra en kalender vilket skapade en hel del problem då många av uppdragen de hittade på inte gick att genomföra praktiskt. Jag har också följt mattekalendrar med tal som gick långt över deras förmågor. Även om jag tycker att det är bra att få något att bita i så blev den på tok för mycket.
I år hittade jag denna
tack vare en hel del facebookanvändning och i någon av mina jobbrelaterade grupper så fanns denna. Var lucka visar något från ett landskap. Idag ska vi öppna lucka nr 3 och det ska bli riktigt mysigt. :)
Det enda vi ännu inte lyckats med i år är att få upp en julgran av något slag och förra året hade jag tillverkat snöflingor som jag satte upp i ljusramperna vilket gjorde att det kändes som att det snöade när vi gick in i klassrummet! :)
I år läser jag boken Den magiska julstjärnan av Kristina Reftel och jag läser den i båda klasserna.
"Den magiska julstjärnan är en kapitelbok som med spänning och humor förklarar varför vi firar jul. Den passar lika bra för högläsning som att läsas på egen hand. Gärna i närheten av en julkrubba."
Och årets julkalender. Ja nu tänker jag inte på den på TV som redan innan den började sändas skapade ett Julkalender-Watergate av något slag utan jag tänker på den vi gör i klassrummet och i år fick jag leta. Vissa år har eleverna själva fått chansen att göra en kalender vilket skapade en hel del problem då många av uppdragen de hittade på inte gick att genomföra praktiskt. Jag har också följt mattekalendrar med tal som gick långt över deras förmågor. Även om jag tycker att det är bra att få något att bita i så blev den på tok för mycket.
I år hittade jag denna
tack vare en hel del facebookanvändning och i någon av mina jobbrelaterade grupper så fanns denna. Var lucka visar något från ett landskap. Idag ska vi öppna lucka nr 3 och det ska bli riktigt mysigt. :)
Det enda vi ännu inte lyckats med i år är att få upp en julgran av något slag och förra året hade jag tillverkat snöflingor som jag satte upp i ljusramperna vilket gjorde att det kändes som att det snöade när vi gick in i klassrummet! :)
onsdag 2 december 2015
Som ringar på vattnet
Den energi vi skickar ut ger ringar på vattnet.
I mitt fall har mitt förändringsarbete dragit med sig ytterligare 3 kollegor varav en är den som jag delar vårdnaden med gällande våra närmare 50 elever. Jag var helt tydlig med att även om jag förändrar något i min undervisning så betyder det inte att även hon är tvungen att göra samma sak för saken är den att vi är två olika individer med två olika undervisningsstilar och synsätt vilket även kan sägas om de övriga två. Det jag är tacksam för är att de tog språnget med mig. På ett litet vis känns det som om jag har gjort något bra.
Just nu ligger vi i slutstadiet av terminen och vi alla börjar känna oss lite slitna, vissa mer än andra. Det är tungt men förhoppningsvis kan vi ändå förlita oss på varandra och känna att det kanske i alla fall finns en liten axel att luta sig mot. Personligen känner jag att jag har mer krafter kvar än jag någonsin haft mot slutet av en termin. Jag känner mig väldigt nöjd med mig själv och jag känner verkligen att jag har funnit ett flyt som jag saknat väldigt länge och jag drar styrka från detta. Och med tanke på att det inte ens är 18 månader sedan jag kom tillbaka från min utmattningsdepression så känns detta ganska förvånande.
En annan lärare nämnde häromdagen att hen hade satt klassen på att välja mellan ett par olika pedagogiska spel eller någon annan aktivitet som ex läsning samtidigt som hen hade tagit hand om andra saker i klassrummet. Det slog mig att jag trodde att jag var den enda som gjort detta. Inte för att det händer ofta...
Så började jag fundera på tillfällen som dessa och jag tror faktiskt att de gynnar oss alla. Eleverna får lite extra elevens val och kan knyta närmare band till varandra och vi har alla elever som tycker att det kan vara tungt att komma till skolan mellan varven och stunder som dessa kan nog hjälpa till att minska den här känslan.
Samtidigt kan jag också känna att jag själv får ett ypperligt tillfälle att lära känna eleverna som de individer de är och inte bara se utifrån deras förmågor och det arbete vi gör tillsammans de och jag. Detta stärker även bandet mellan mig som pedagog och dem i deras roll som elev.
Sedan sticker jag inte under stol att det faktiskt kan vara skönt att få 10 min extra till att plocka undan i ett hörn, sortera papper eller att fixa till något enkelt i klassrummet.. finns det någon innanför skolans fyra väggar som någonsin känner att man har tillräckligt med tid?
I mitt fall har mitt förändringsarbete dragit med sig ytterligare 3 kollegor varav en är den som jag delar vårdnaden med gällande våra närmare 50 elever. Jag var helt tydlig med att även om jag förändrar något i min undervisning så betyder det inte att även hon är tvungen att göra samma sak för saken är den att vi är två olika individer med två olika undervisningsstilar och synsätt vilket även kan sägas om de övriga två. Det jag är tacksam för är att de tog språnget med mig. På ett litet vis känns det som om jag har gjort något bra.
Just nu ligger vi i slutstadiet av terminen och vi alla börjar känna oss lite slitna, vissa mer än andra. Det är tungt men förhoppningsvis kan vi ändå förlita oss på varandra och känna att det kanske i alla fall finns en liten axel att luta sig mot. Personligen känner jag att jag har mer krafter kvar än jag någonsin haft mot slutet av en termin. Jag känner mig väldigt nöjd med mig själv och jag känner verkligen att jag har funnit ett flyt som jag saknat väldigt länge och jag drar styrka från detta. Och med tanke på att det inte ens är 18 månader sedan jag kom tillbaka från min utmattningsdepression så känns detta ganska förvånande.
En annan lärare nämnde häromdagen att hen hade satt klassen på att välja mellan ett par olika pedagogiska spel eller någon annan aktivitet som ex läsning samtidigt som hen hade tagit hand om andra saker i klassrummet. Det slog mig att jag trodde att jag var den enda som gjort detta. Inte för att det händer ofta...
Så började jag fundera på tillfällen som dessa och jag tror faktiskt att de gynnar oss alla. Eleverna får lite extra elevens val och kan knyta närmare band till varandra och vi har alla elever som tycker att det kan vara tungt att komma till skolan mellan varven och stunder som dessa kan nog hjälpa till att minska den här känslan.
Samtidigt kan jag också känna att jag själv får ett ypperligt tillfälle att lära känna eleverna som de individer de är och inte bara se utifrån deras förmågor och det arbete vi gör tillsammans de och jag. Detta stärker även bandet mellan mig som pedagog och dem i deras roll som elev.
Sedan sticker jag inte under stol att det faktiskt kan vara skönt att få 10 min extra till att plocka undan i ett hörn, sortera papper eller att fixa till något enkelt i klassrummet.. finns det någon innanför skolans fyra väggar som någonsin känner att man har tillräckligt med tid?
fredag 27 november 2015
0,1 eller 2 aka bedömningsprognoserna
Jag lever i villfarelsen att jag har full koll på mina elevers förmågor och på vilken nivå de ligger... tills det att chefen kommer med en uppmaning om att vi ska fylla i dokumentation om de ligger på;
0 - beräknas inte nå målen för år 6,
1 - de når målen (betygsskala E +D) eller
2 - de har kommit längre (betygskala C-A).
Det jag kan ge svar på är vilka elever som hamnar på 0. Dessa är oftast lätta att upptäcka även om det flera gånger visat sig att elever skaffat sig en strategi som gör att jag som pedagog blir lite lurad men oftast har jag god koll.
Nu har jag bara undervisat den här kullen elever sedan mitten av augusti och jag kände redan innan att jag inte har fullt så bra koll som jag önskar att jag hade och den här frustrationen ledde till en del Internet-surfande, Pinterest-kikande.. och en dag föll mina ögon på en klasslista på en clip-board.
Det var då det slog mig hur jag skulle kunna få till mina 0, 1 och 2 på ett enklare vis. Kom ihåg att jag fortfarande är i introduktionsstadiet vilket gör att jag inte alltid har med mig mina listor men jag ska förklara min tankegång här.
För varje klass och varje ämne har jag en lista på eleverna i ett rutsystem. Inför varje lektion skriver jag upp antingen sidorna vi jobbar med under aktuell mattelektion, vilken tekniklektion det är och vad som aktivt ska avhandlas etc. Sedan under lektionens gång när jag går omkring och hjälper till, observerar och diskuterar med eleverna ser jag ganska snabbt vilka som är solklara 0:or och 2:or. Just den här biten känner alla lärare igen - att när man genomför sin lektion så känns det som att jag vet exakt vilka som har koll eller inte och att jag kommer att komma ihåg det här till senare.. Wrong! Så fort jag lämnat en lektion och bytt till en annan så är den tanken borta.
Så mitt fokus är att se vilka som har 0 och 2. Resterande blir då automatiskt 1 vilket gör att jag kanske bara behöver fylla i halva klasslistan istället för att bocka av alla 23-26 elever per klass.
Men det tar inte slut här. Om det är något jag måste följa upp så är det eleverna som jag satt 0 på och varför satte jag en 0a på dem?
Där tar jag post-it lappar till hjälp. Den eller de elever jag satt 0 på skriver jag ner varför jag gjort detta och nästa lektion jag har med den klassen och i det ämnet upprepar jag just den del som de inte riktigt hängt med på. Då får alla elever en liten extra repetition och genom att kika på elevernas muggar och då med ett litet extra öga på just dessa elever kan jag nu avgöra om de förstått och jag kan även "fuska" lite med glasspinnarna och dra just deras namn när jag vill ha svar på en fråga.
Så helt plötsligt kändes inte bedömningsprognosen lika jobbig.
0 - beräknas inte nå målen för år 6,
1 - de når målen (betygsskala E +D) eller
2 - de har kommit längre (betygskala C-A).
Det jag kan ge svar på är vilka elever som hamnar på 0. Dessa är oftast lätta att upptäcka även om det flera gånger visat sig att elever skaffat sig en strategi som gör att jag som pedagog blir lite lurad men oftast har jag god koll.
Nu har jag bara undervisat den här kullen elever sedan mitten av augusti och jag kände redan innan att jag inte har fullt så bra koll som jag önskar att jag hade och den här frustrationen ledde till en del Internet-surfande, Pinterest-kikande.. och en dag föll mina ögon på en klasslista på en clip-board.
Det var då det slog mig hur jag skulle kunna få till mina 0, 1 och 2 på ett enklare vis. Kom ihåg att jag fortfarande är i introduktionsstadiet vilket gör att jag inte alltid har med mig mina listor men jag ska förklara min tankegång här.
För varje klass och varje ämne har jag en lista på eleverna i ett rutsystem. Inför varje lektion skriver jag upp antingen sidorna vi jobbar med under aktuell mattelektion, vilken tekniklektion det är och vad som aktivt ska avhandlas etc. Sedan under lektionens gång när jag går omkring och hjälper till, observerar och diskuterar med eleverna ser jag ganska snabbt vilka som är solklara 0:or och 2:or. Just den här biten känner alla lärare igen - att när man genomför sin lektion så känns det som att jag vet exakt vilka som har koll eller inte och att jag kommer att komma ihåg det här till senare.. Wrong! Så fort jag lämnat en lektion och bytt till en annan så är den tanken borta.
Så mitt fokus är att se vilka som har 0 och 2. Resterande blir då automatiskt 1 vilket gör att jag kanske bara behöver fylla i halva klasslistan istället för att bocka av alla 23-26 elever per klass.
Men det tar inte slut här. Om det är något jag måste följa upp så är det eleverna som jag satt 0 på och varför satte jag en 0a på dem?
Där tar jag post-it lappar till hjälp. Den eller de elever jag satt 0 på skriver jag ner varför jag gjort detta och nästa lektion jag har med den klassen och i det ämnet upprepar jag just den del som de inte riktigt hängt med på. Då får alla elever en liten extra repetition och genom att kika på elevernas muggar och då med ett litet extra öga på just dessa elever kan jag nu avgöra om de förstått och jag kan även "fuska" lite med glasspinnarna och dra just deras namn när jag vill ha svar på en fråga.
Så helt plötsligt kändes inte bedömningsprognosen lika jobbig.
onsdag 25 november 2015
Förändringsarbete pågår!
Under många år har jag känt att jag behöver göra något mer av min tid på jobbet. Jag behöver utveckla något. Jag har aldrig sökt en förstelärartjänst av det skälet till att även om de kategorier som förstelärarna får söka att jobba med är nyttiga och jätteviktiga så har jag känt att jag är inte den personen som skulle göra det bästa jobbet på dessa fronter. Så jag har valt att utveckla mig själv och min undervisning lite mer drastiskt istället.
Jag började i höstas lite smått med No Hands Up vilket inte gick smärtfritt men nu banne mig sitter det! :) Jag har även jobbat med clip boards vilket är en metod som kommer från mig själv och jag kommer att prata om det senare. Den i mina ögon största förändringen har dock handlat om min matematikundervisning och det ska bli spännande att se om den gör någon skillnad.
Samtidigt som jag jobbar heltid läser jag även in Teknik vid Högskolan Dalarna och redan innan var jag välbekant med Dylan Williams och många av hans metoder inom formativ bedömning men vi fick en länk av vår lärare om The Classroom Experiment. Dessa eländiga muggar i grönt, gult och rött har följt mig från ett klassrum till ett annat i sina kartonger och fortfarande inplastade och fanns även i andra 4ans klassrum. Där har de liksom stått och bara blängt på mig.
Nu kände jag att no hands up sitter hos eleverna och de har accepterat den metoden... nästan.. ibland... och det var dags för att fortsätta och dessa muggar blev då ett naturligt alternativ.
Precis som med glasspinnarna drog jag igång något utan att egentligen ha förberett min kollega om saken. Tack och lov tar hon oftast mina upptåg med ro även om hon snabbt deklarerade att hon kommer att få spel på dessa muggar! :) Jag lugnade henne med att det är bara att plocka muggarna under hennes lektioner och att jag jobbar vidare så får hon hoppa på tåget om hon så önskar vid ett annat tillfälle. :)
Så tillbaka till igår.
Jag visade eleverna en stapel med tre muggar: en grön, en gul och en röd.
När de kommer in i klassrummet så ska alla ha sina muggar på "grönt". Genom att använda dessa muggar skulle de kunna kommunicera med mig utan att behöva använda ord.
När de förstår vad jag går igenom på tavlan och det de arbetar med i boken/på lektionen visar de en grön mugg högst upp på stapeln.
Om de känner att de börjar bli lite förvirrade och att de inte har helt koll på vad som händer så ska de visa en gul mugg. Jag berättade att i det här skedet kommer jag inte göra särskilt mycket.
Jag personligen ser att de signalerar att de börjar känna sig lite vilsna och att jag kommer att ta det lite saktare vid tavlan vid genomgångar för att förtydliga lite men under tiden de jobbar gör jag ingenting för det är nu en av två saker kan hända: antingen förstår de arbetsuppgiften när de fått tänka lite till och byter själva till grönt. Eller så väljer de rött.
När de visar röd mugg så visar de att de är helt vilse och har ingen aning om vad som händer vid genomgången eller i det enskilda arbetet och det är då jag som pedagog måste förtydliga vad det är jag pratar om eller så kommer jag till deras plats och hjälper dem.
En elev frågade också om han fick använda röd mugg om han hade en fråga om ett tal i matten vilket var helt okej och det blev en regel vi utvecklade tillsammans. Röd mugg betyder också jag har en fråga.
Det finns en regel som man inte får bryta med muggarna och det är att man får inte leka med dem eller förstöra dem. De får inte en andra chans - alls. Inte ens en varning! Första lektionen tog jag 1 set av muggar, idag vid sista lektionen på dagen tog jag 4 samtidigt som jag naturligt rörde mig runt i klassrummet. Saken är den att jag säger inte ett ord utan jag tar bara lugnt muggarna när jag går förbi, ställer dem på en hylla längst fram och fortsätter vidare i klassrummet som om inget har hänt.
Men bara för att en elev blir av med muggen betyder det inte att de inte får en ny chans för när nästa lektion börjar (efter rasten) så har de muggarna hos sig igen och risken finns att de blir av med dem en gång till under resten av den nya lektionen eller så får muggarna stå kvar och sköts ordentligt.
Ganska enkla regler eller hur?
Jag gillar enkelt. ;)
En av nackdelarna är att det är lockande att leka med muggarna men vilka fördelar har jag sett och hört under dessa få lektioner?
* när jag gick igenom tal som många hade haft problem med vid förra tillfället kunde jag enkelt se på muggarna om de förstod genomgången eller inte
* förra punktens insikt ledde till att genomgången gick mycket snabbare och smidigare än den någonsin gjort tidigare för nu kunde jag själv se om eleverna förstod det jag gick igenom istället för att hoppas eller anta något.
* jag observerade en elev som är en av som syns och hörs en del i klassrummet men av fel orsaker.. hen jobbade med ett tal i matteboken. Jag ser hur hen lyfter upp blicken från boken för att kika över mot muggarna. Sakta sträcker hen ut handen och byter från grönt till gult och ställer ner stapeln. Jag har redan sagt att vid gult gör jag inte mycket men inom mig gör jag mig mentalt beredd på att ev behöva gå dit. Så ser jag hur hen sänker ner blicken mot boken igen. Det är stilla vid platsen och jag ser hur hen tänker. Då ser jag hur elever återigen för handen mot muggarna och börjar byta och eftersom jag vet om elevens svårigheter så är jag på vippen att börja gå - då ser jag att en grön mugg sätts längst upp.
Utan att veta om det har eleven gjort både sig själv och även mig medveten att något trasslar men jag tror nu starkt också på att just den här lilla rörelsen - att lyfta blicken från boken och att ta i muggen gjorde att hen släppte matteproblemet under ett par sekunder och dessa sekunder var allt som behövdes för att hjärnan skulle få en paus för att sedan klara av att bearbeta problemet från en ny vinkel.
* en av våra elever är smått osäker på sin egen förmåga vilket kan leda till en hel del ångest och stress. Jag stod intill eleven under mattelektionen idag då hen tittade upp på mig och berättade att hen verkligen gillade det här med muggarna för hen vågar inte säga inför klassen om det är något hen inte förstår när jag går igenom något nytt på tavlan. Den här förvirringen blir då till ångest som blir till tårar och till ett smått elände och en hel förstörd lektion för eleven men nu kände hen att hen kunde enkelt visa för mig att hen inte förstod utan att behöva säga något så någon annan hörde det och att det nu kändes mycket bättre
* så fort en elev bytte från grönt till gult uppmärksammades detta nästan alltid av en bänkkamrat som då lutade sig mot kompisen och frågade om hen behövde lite hjälp. Bästa hjälpen och bästa lärtillfället som finns i ett klassrum - att hjälpa en klasskompis.
* detta ledde till den absolut lugnaste mattestund jag någonsin varit med om och var genomgående vid alla mina mattelektioner! Jag såg hela tiden dessa färgglada muggar vid var enskild elev och jag såg vad färgen representerar för hur de känner att det går för dem. Jag rör mig mycket i klassrummet och kunde stämma av med eleverna på ett helt nytt sätt.
Jag började i höstas lite smått med No Hands Up vilket inte gick smärtfritt men nu banne mig sitter det! :) Jag har även jobbat med clip boards vilket är en metod som kommer från mig själv och jag kommer att prata om det senare. Den i mina ögon största förändringen har dock handlat om min matematikundervisning och det ska bli spännande att se om den gör någon skillnad.
Samtidigt som jag jobbar heltid läser jag även in Teknik vid Högskolan Dalarna och redan innan var jag välbekant med Dylan Williams och många av hans metoder inom formativ bedömning men vi fick en länk av vår lärare om The Classroom Experiment. Dessa eländiga muggar i grönt, gult och rött har följt mig från ett klassrum till ett annat i sina kartonger och fortfarande inplastade och fanns även i andra 4ans klassrum. Där har de liksom stått och bara blängt på mig.
Nu kände jag att no hands up sitter hos eleverna och de har accepterat den metoden... nästan.. ibland... och det var dags för att fortsätta och dessa muggar blev då ett naturligt alternativ.
Precis som med glasspinnarna drog jag igång något utan att egentligen ha förberett min kollega om saken. Tack och lov tar hon oftast mina upptåg med ro även om hon snabbt deklarerade att hon kommer att få spel på dessa muggar! :) Jag lugnade henne med att det är bara att plocka muggarna under hennes lektioner och att jag jobbar vidare så får hon hoppa på tåget om hon så önskar vid ett annat tillfälle. :)
Så tillbaka till igår.
Jag visade eleverna en stapel med tre muggar: en grön, en gul och en röd.
När de kommer in i klassrummet så ska alla ha sina muggar på "grönt". Genom att använda dessa muggar skulle de kunna kommunicera med mig utan att behöva använda ord.
När de förstår vad jag går igenom på tavlan och det de arbetar med i boken/på lektionen visar de en grön mugg högst upp på stapeln.
Om de känner att de börjar bli lite förvirrade och att de inte har helt koll på vad som händer så ska de visa en gul mugg. Jag berättade att i det här skedet kommer jag inte göra särskilt mycket.
Jag personligen ser att de signalerar att de börjar känna sig lite vilsna och att jag kommer att ta det lite saktare vid tavlan vid genomgångar för att förtydliga lite men under tiden de jobbar gör jag ingenting för det är nu en av två saker kan hända: antingen förstår de arbetsuppgiften när de fått tänka lite till och byter själva till grönt. Eller så väljer de rött.
När de visar röd mugg så visar de att de är helt vilse och har ingen aning om vad som händer vid genomgången eller i det enskilda arbetet och det är då jag som pedagog måste förtydliga vad det är jag pratar om eller så kommer jag till deras plats och hjälper dem.
En elev frågade också om han fick använda röd mugg om han hade en fråga om ett tal i matten vilket var helt okej och det blev en regel vi utvecklade tillsammans. Röd mugg betyder också jag har en fråga.
Det finns en regel som man inte får bryta med muggarna och det är att man får inte leka med dem eller förstöra dem. De får inte en andra chans - alls. Inte ens en varning! Första lektionen tog jag 1 set av muggar, idag vid sista lektionen på dagen tog jag 4 samtidigt som jag naturligt rörde mig runt i klassrummet. Saken är den att jag säger inte ett ord utan jag tar bara lugnt muggarna när jag går förbi, ställer dem på en hylla längst fram och fortsätter vidare i klassrummet som om inget har hänt.
Men bara för att en elev blir av med muggen betyder det inte att de inte får en ny chans för när nästa lektion börjar (efter rasten) så har de muggarna hos sig igen och risken finns att de blir av med dem en gång till under resten av den nya lektionen eller så får muggarna stå kvar och sköts ordentligt.
Ganska enkla regler eller hur?
Jag gillar enkelt. ;)
En av nackdelarna är att det är lockande att leka med muggarna men vilka fördelar har jag sett och hört under dessa få lektioner?
* när jag gick igenom tal som många hade haft problem med vid förra tillfället kunde jag enkelt se på muggarna om de förstod genomgången eller inte
* förra punktens insikt ledde till att genomgången gick mycket snabbare och smidigare än den någonsin gjort tidigare för nu kunde jag själv se om eleverna förstod det jag gick igenom istället för att hoppas eller anta något.
* jag observerade en elev som är en av som syns och hörs en del i klassrummet men av fel orsaker.. hen jobbade med ett tal i matteboken. Jag ser hur hen lyfter upp blicken från boken för att kika över mot muggarna. Sakta sträcker hen ut handen och byter från grönt till gult och ställer ner stapeln. Jag har redan sagt att vid gult gör jag inte mycket men inom mig gör jag mig mentalt beredd på att ev behöva gå dit. Så ser jag hur hen sänker ner blicken mot boken igen. Det är stilla vid platsen och jag ser hur hen tänker. Då ser jag hur elever återigen för handen mot muggarna och börjar byta och eftersom jag vet om elevens svårigheter så är jag på vippen att börja gå - då ser jag att en grön mugg sätts längst upp.
Utan att veta om det har eleven gjort både sig själv och även mig medveten att något trasslar men jag tror nu starkt också på att just den här lilla rörelsen - att lyfta blicken från boken och att ta i muggen gjorde att hen släppte matteproblemet under ett par sekunder och dessa sekunder var allt som behövdes för att hjärnan skulle få en paus för att sedan klara av att bearbeta problemet från en ny vinkel.
* en av våra elever är smått osäker på sin egen förmåga vilket kan leda till en hel del ångest och stress. Jag stod intill eleven under mattelektionen idag då hen tittade upp på mig och berättade att hen verkligen gillade det här med muggarna för hen vågar inte säga inför klassen om det är något hen inte förstår när jag går igenom något nytt på tavlan. Den här förvirringen blir då till ångest som blir till tårar och till ett smått elände och en hel förstörd lektion för eleven men nu kände hen att hen kunde enkelt visa för mig att hen inte förstod utan att behöva säga något så någon annan hörde det och att det nu kändes mycket bättre
* så fort en elev bytte från grönt till gult uppmärksammades detta nästan alltid av en bänkkamrat som då lutade sig mot kompisen och frågade om hen behövde lite hjälp. Bästa hjälpen och bästa lärtillfället som finns i ett klassrum - att hjälpa en klasskompis.
* detta ledde till den absolut lugnaste mattestund jag någonsin varit med om och var genomgående vid alla mina mattelektioner! Jag såg hela tiden dessa färgglada muggar vid var enskild elev och jag såg vad färgen representerar för hur de känner att det går för dem. Jag rör mig mycket i klassrummet och kunde stämma av med eleverna på ett helt nytt sätt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)