I morgon är det åter tillbaka till skolans värld.

Det är inte för intet många av oss lärare har fnissat igenkännande till denna bild. Är det verkligen bara 8 veckor sedan som jag kände mig som ugglan vid slutet av terminen? Jag släppte iväg en 6a och alla som tagit sig igenom en period av nationella prov och med allt vad det innebär vet hur det känns... då tänker jag bara på att det var mitt tredje år i rad jag genomförde, rättade och förde statistik gällande 6ornas prov. I år kommer jag att ha en år 4 men jag kommer att hjälpa 6ornas lärare med rättningen till våren.

Så vilka tankar far igenom mig just nu? Jag ser fram emot att träffa alla mina kollegor. Med tanke på att vi tillbringar så mycket tid tillsammans så blir man lätt en pseudo-familj. Vi samtalar, skrattar, tokar, gnäller och diskuterar. Inte alltid har vi samma åsikter men vi uppskattar allas olika sätt att se på saker och ting.

Så kommer jag att få nya elever. Oj oj oj. 53 nya ansikten och personligheter att lära känna fördelat över 2 klasser... Jag har träffat min mentorsklass en gång och jag tog med mig mitt talesätt att "kramar är alltid gratis och jag har hur många som helst att dela ut". Det slutade med att när jag kom gående i korridoren kom det barn och ville ha kramar. En av mina dåvarande elever i 6an tittade på mig och frågade om det var några av mina nya elever. Jag bara tittade på honom, fnissade och sade: "det hoppas jag". :)

I år kommer några kollegor att lämna oss och några nya kommer att komma till oss.

Så just nu känner jag mig som ugglan till vänster. Jag är redo, jag är utvilad och jag vill börja nu samtidigt som jag känner att semester kunde ha varat kanske en vecka till.

Inte nog med allt detta utan jag kommer också att påbörja en högskolekurs om två veckor. Då blir det att återigen komma tillbaka till Högskolan Dalarna men på heldistans och jag ska gå en kurs i Teknik 7,5p för att få min behörighet inom det ämnet också. Något säger mig att jag kommer inte behöva oroa mig för att vara sysslolös den här terminen. :)