Jag försöker få mina elever att använda sin engelska, att tala, samtala och att förklara och det är inte helt lätt med tanke på att i år 4 är det första gången de får mer än 30 min engelska i veckan.
Engelskan i sig är i stort baserat på det urval av texter och uppgifter som följer med boken. Själv går jag en högskolekurs i just engelska vid högskolan där vi också diskuterar just det här med undervisningen i engelska i dagens skolor och att med tanke på Internet, spel och det samhälle vi lever i så har vi en uppsjö av källor till engelska att använda i vår undervisning - problemet är bara att lyckas sålla ur det dåliga från det som är bra och som man vill behålla.
I veckan som gått snubblade jag över en övning som jag nu har gjort med mina elever och övningen heter Two truths and one lie. Jag presenterade övningen genom att skriva upp tre påståenden på tavlan; I have one brother and one sister, I like spiders, I like snakes. Sedan fick eleverna ställa frågor om mina påståenden men de fick inte ställa ja/nej frågor utan de var tvungna att vara lite mer kreativa. Den som svarar måste vara ärlig när man svarar men det är ganska lätt att ändå vara lite vag. En fråga jag fick "did you scream when you touched a spider?" - här kunde jag ärligt säga nej av det enkla skäl att jag aldrig rört vid en spindel. Ja, jag är väldigt rädd för spindlar.
När jag hade presenterat mina tre påståenden och de till slut lyckats komma på att just I like spiders var en lögn fick de arbeta resten av lektionen med att skapa tre påståenden om sig själva. Vid nästa lektion fick de en och en komma upp och presentera sina påståenden och klassen fick gissa. Nu tar det här ganska lång tid och jag skulle nog räkna med att avsätta 3 lektioner till just den här övningen för det tar tid!
Det var otroligt härligt att se hur de ställde frågor till varandra, att se dessa lite mer försiktiga elever ta ett steg framåt och att ställa sig inför klassen och prata om sig själva men det roligaste var att sitta i matsalen och att höra hur eleverna bakom mig sitter och diskuterar dagens engelskalektion där de pratar om hur roligt det var!
fredag 15 april 2016
måndag 22 februari 2016
Kontrollera ljudnivån i klassrummet
Ju äldre mina elever blir desto pratigare blir det i klassrummet. Inte för att det är specifikt deras ålder som gör att det blir pratigare utan mer att jag väljer andra arbetssätt än att de ska sitta på sina platser och jobba en och en.
Jag vill att alla ska känna sig säker med att kunna fråga kompisar om hjälp och jag vill även att de ska träna att förklara för varandra och om man har det arbetssättet så kommer viskningarna ganska snart att bli prat och efter det lite för högt och mycket prat.
Vid det här laget tror jag att alla som jobbat vid en förskola har sett "öron" på väggarna som visar om ljudnivån blir för hög. I början är det väl nyhetens behag som gör att det här fungerar men ganska snart sitter den bara där och larmar utan någon effekt för ingen ser den.
Misstänker att det är samma sak som kommer att hända här men jag ska testa lite... om inget annat bara för att jag gillar att testa. ;) Jag hittade den i morse på Pinterest.. aka crack för hobbyintresserade.
https://bouncyballs.org/
Jag vill att alla ska känna sig säker med att kunna fråga kompisar om hjälp och jag vill även att de ska träna att förklara för varandra och om man har det arbetssättet så kommer viskningarna ganska snart att bli prat och efter det lite för högt och mycket prat.
Vid det här laget tror jag att alla som jobbat vid en förskola har sett "öron" på väggarna som visar om ljudnivån blir för hög. I början är det väl nyhetens behag som gör att det här fungerar men ganska snart sitter den bara där och larmar utan någon effekt för ingen ser den.
Misstänker att det är samma sak som kommer att hända här men jag ska testa lite... om inget annat bara för att jag gillar att testa. ;) Jag hittade den i morse på Pinterest.. aka crack för hobbyintresserade.
https://bouncyballs.org/
lördag 13 februari 2016
Läromedelslöst
När egentligen måste en lärare visa upp sig från den kreativa sidan om det inte är när hen inte har ett läromedel att tillgå.
för att göra en lång historia med många svindlande tankar bakom sig har jag kommit till den insikten att jag måste börja tänka helt läromedelslöst inom matematiken. Vi har idag som det ser ut nu 2 lektioner i veckan i boken och 2 dagar har vi problemlösning enligt EPA - Ensam Par Alla - där "alla"-delen ligger på fredagar och redovisning av problemet dagen innan.. resten av lektionen på fredagar handlar om att bemästra räkneoperationer som uppställning i alla fyra räknesätten.
Men nu har omständigheterna gjort att jag inte har ett läromedel att tillgå av olika anledningar så jag fick lite smått med panik igår och började skriva i mattegrupperna jag är med i för att få råd, hjälp och tips. Det slutade med att jag startade en grupp på fb som heter Matematik år 4-6 utan läromedel och efter de tips så känner jag att jag har lite att förlita mig på och att det här kommer nog att gå riktigt bra. :)
Det kommer nog att bli en uppföljning av detta snart. ;)
för att göra en lång historia med många svindlande tankar bakom sig har jag kommit till den insikten att jag måste börja tänka helt läromedelslöst inom matematiken. Vi har idag som det ser ut nu 2 lektioner i veckan i boken och 2 dagar har vi problemlösning enligt EPA - Ensam Par Alla - där "alla"-delen ligger på fredagar och redovisning av problemet dagen innan.. resten av lektionen på fredagar handlar om att bemästra räkneoperationer som uppställning i alla fyra räknesätten.
Men nu har omständigheterna gjort att jag inte har ett läromedel att tillgå av olika anledningar så jag fick lite smått med panik igår och började skriva i mattegrupperna jag är med i för att få råd, hjälp och tips. Det slutade med att jag startade en grupp på fb som heter Matematik år 4-6 utan läromedel och efter de tips så känner jag att jag har lite att förlita mig på och att det här kommer nog att gå riktigt bra. :)
Det kommer nog att bli en uppföljning av detta snart. ;)
tisdag 15 december 2015
Jullovsläxa
Varje jul ger jag alltid eleverna en jullovsläxa och alltid med en liten glimt i ögat.. de kommer att få denna på fredag innan de går hem. Det ska bli spännande att se om någon gjort den när de kommer tillbaka. :)
Musik – lyssna på julmusik
Jullovsläxa
Matte
– bygg ett pepparkakshus som är minst 20 cm långt och 10 cm högt.
Svenska
– läs julsagor
Naturvetenskap – gör ett kemiexperiment:
koka knäck eller kola
Samhällskunskap
– sök fakta om julens historia och varför vi firar jul
Hemkunskap
– följ ett recept och baka pepparkakor
Idrott
– åk pulka (om det kommer någon snö)
Engelska
– se en julfilm med engelskt tal
Teknik
– bygg en snygg snöskulptur (om det finns snö)
Bild
– julpyssla
torsdag 3 december 2015
Årets julkalender
Min egen jultradition i klassrummet är nästan alltid densamma. Jag tänder ljus vid alla bänkgrupper i klassrummet och jag har en ljusstake med 4 ljus men skippar mossan och har sten istället i den. Så på morgonen kommer de in i ett mörkt rum med tända ljus och det är något speciellt med ljus för helt plötsligt blir de tysta. Åååå och Oj är två uttryck som oftast hörs. De tassar lätt fram till sina platser och det vanliga springet eller frågorna om de får sitta i soffan är borta.
I år läser jag boken Den magiska julstjärnan av Kristina Reftel och jag läser den i båda klasserna.
"Den magiska julstjärnan är en kapitelbok som med spänning och humor förklarar varför vi firar jul. Den passar lika bra för högläsning som att läsas på egen hand. Gärna i närheten av en julkrubba."
Och årets julkalender. Ja nu tänker jag inte på den på TV som redan innan den började sändas skapade ett Julkalender-Watergate av något slag utan jag tänker på den vi gör i klassrummet och i år fick jag leta. Vissa år har eleverna själva fått chansen att göra en kalender vilket skapade en hel del problem då många av uppdragen de hittade på inte gick att genomföra praktiskt. Jag har också följt mattekalendrar med tal som gick långt över deras förmågor. Även om jag tycker att det är bra att få något att bita i så blev den på tok för mycket.
I år hittade jag denna
tack vare en hel del facebookanvändning och i någon av mina jobbrelaterade grupper så fanns denna. Var lucka visar något från ett landskap. Idag ska vi öppna lucka nr 3 och det ska bli riktigt mysigt. :)
Det enda vi ännu inte lyckats med i år är att få upp en julgran av något slag och förra året hade jag tillverkat snöflingor som jag satte upp i ljusramperna vilket gjorde att det kändes som att det snöade när vi gick in i klassrummet! :)
I år läser jag boken Den magiska julstjärnan av Kristina Reftel och jag läser den i båda klasserna.
"Den magiska julstjärnan är en kapitelbok som med spänning och humor förklarar varför vi firar jul. Den passar lika bra för högläsning som att läsas på egen hand. Gärna i närheten av en julkrubba."
Och årets julkalender. Ja nu tänker jag inte på den på TV som redan innan den började sändas skapade ett Julkalender-Watergate av något slag utan jag tänker på den vi gör i klassrummet och i år fick jag leta. Vissa år har eleverna själva fått chansen att göra en kalender vilket skapade en hel del problem då många av uppdragen de hittade på inte gick att genomföra praktiskt. Jag har också följt mattekalendrar med tal som gick långt över deras förmågor. Även om jag tycker att det är bra att få något att bita i så blev den på tok för mycket.
I år hittade jag denna
tack vare en hel del facebookanvändning och i någon av mina jobbrelaterade grupper så fanns denna. Var lucka visar något från ett landskap. Idag ska vi öppna lucka nr 3 och det ska bli riktigt mysigt. :)
Det enda vi ännu inte lyckats med i år är att få upp en julgran av något slag och förra året hade jag tillverkat snöflingor som jag satte upp i ljusramperna vilket gjorde att det kändes som att det snöade när vi gick in i klassrummet! :)
onsdag 2 december 2015
Som ringar på vattnet
Den energi vi skickar ut ger ringar på vattnet.
I mitt fall har mitt förändringsarbete dragit med sig ytterligare 3 kollegor varav en är den som jag delar vårdnaden med gällande våra närmare 50 elever. Jag var helt tydlig med att även om jag förändrar något i min undervisning så betyder det inte att även hon är tvungen att göra samma sak för saken är den att vi är två olika individer med två olika undervisningsstilar och synsätt vilket även kan sägas om de övriga två. Det jag är tacksam för är att de tog språnget med mig. På ett litet vis känns det som om jag har gjort något bra.
Just nu ligger vi i slutstadiet av terminen och vi alla börjar känna oss lite slitna, vissa mer än andra. Det är tungt men förhoppningsvis kan vi ändå förlita oss på varandra och känna att det kanske i alla fall finns en liten axel att luta sig mot. Personligen känner jag att jag har mer krafter kvar än jag någonsin haft mot slutet av en termin. Jag känner mig väldigt nöjd med mig själv och jag känner verkligen att jag har funnit ett flyt som jag saknat väldigt länge och jag drar styrka från detta. Och med tanke på att det inte ens är 18 månader sedan jag kom tillbaka från min utmattningsdepression så känns detta ganska förvånande.
En annan lärare nämnde häromdagen att hen hade satt klassen på att välja mellan ett par olika pedagogiska spel eller någon annan aktivitet som ex läsning samtidigt som hen hade tagit hand om andra saker i klassrummet. Det slog mig att jag trodde att jag var den enda som gjort detta. Inte för att det händer ofta...
Så började jag fundera på tillfällen som dessa och jag tror faktiskt att de gynnar oss alla. Eleverna får lite extra elevens val och kan knyta närmare band till varandra och vi har alla elever som tycker att det kan vara tungt att komma till skolan mellan varven och stunder som dessa kan nog hjälpa till att minska den här känslan.
Samtidigt kan jag också känna att jag själv får ett ypperligt tillfälle att lära känna eleverna som de individer de är och inte bara se utifrån deras förmågor och det arbete vi gör tillsammans de och jag. Detta stärker även bandet mellan mig som pedagog och dem i deras roll som elev.
Sedan sticker jag inte under stol att det faktiskt kan vara skönt att få 10 min extra till att plocka undan i ett hörn, sortera papper eller att fixa till något enkelt i klassrummet.. finns det någon innanför skolans fyra väggar som någonsin känner att man har tillräckligt med tid?
I mitt fall har mitt förändringsarbete dragit med sig ytterligare 3 kollegor varav en är den som jag delar vårdnaden med gällande våra närmare 50 elever. Jag var helt tydlig med att även om jag förändrar något i min undervisning så betyder det inte att även hon är tvungen att göra samma sak för saken är den att vi är två olika individer med två olika undervisningsstilar och synsätt vilket även kan sägas om de övriga två. Det jag är tacksam för är att de tog språnget med mig. På ett litet vis känns det som om jag har gjort något bra.
Just nu ligger vi i slutstadiet av terminen och vi alla börjar känna oss lite slitna, vissa mer än andra. Det är tungt men förhoppningsvis kan vi ändå förlita oss på varandra och känna att det kanske i alla fall finns en liten axel att luta sig mot. Personligen känner jag att jag har mer krafter kvar än jag någonsin haft mot slutet av en termin. Jag känner mig väldigt nöjd med mig själv och jag känner verkligen att jag har funnit ett flyt som jag saknat väldigt länge och jag drar styrka från detta. Och med tanke på att det inte ens är 18 månader sedan jag kom tillbaka från min utmattningsdepression så känns detta ganska förvånande.
En annan lärare nämnde häromdagen att hen hade satt klassen på att välja mellan ett par olika pedagogiska spel eller någon annan aktivitet som ex läsning samtidigt som hen hade tagit hand om andra saker i klassrummet. Det slog mig att jag trodde att jag var den enda som gjort detta. Inte för att det händer ofta...
Så började jag fundera på tillfällen som dessa och jag tror faktiskt att de gynnar oss alla. Eleverna får lite extra elevens val och kan knyta närmare band till varandra och vi har alla elever som tycker att det kan vara tungt att komma till skolan mellan varven och stunder som dessa kan nog hjälpa till att minska den här känslan.
Samtidigt kan jag också känna att jag själv får ett ypperligt tillfälle att lära känna eleverna som de individer de är och inte bara se utifrån deras förmågor och det arbete vi gör tillsammans de och jag. Detta stärker även bandet mellan mig som pedagog och dem i deras roll som elev.
Sedan sticker jag inte under stol att det faktiskt kan vara skönt att få 10 min extra till att plocka undan i ett hörn, sortera papper eller att fixa till något enkelt i klassrummet.. finns det någon innanför skolans fyra väggar som någonsin känner att man har tillräckligt med tid?
fredag 27 november 2015
0,1 eller 2 aka bedömningsprognoserna
Jag lever i villfarelsen att jag har full koll på mina elevers förmågor och på vilken nivå de ligger... tills det att chefen kommer med en uppmaning om att vi ska fylla i dokumentation om de ligger på;
0 - beräknas inte nå målen för år 6,
1 - de når målen (betygsskala E +D) eller
2 - de har kommit längre (betygskala C-A).
Det jag kan ge svar på är vilka elever som hamnar på 0. Dessa är oftast lätta att upptäcka även om det flera gånger visat sig att elever skaffat sig en strategi som gör att jag som pedagog blir lite lurad men oftast har jag god koll.
Nu har jag bara undervisat den här kullen elever sedan mitten av augusti och jag kände redan innan att jag inte har fullt så bra koll som jag önskar att jag hade och den här frustrationen ledde till en del Internet-surfande, Pinterest-kikande.. och en dag föll mina ögon på en klasslista på en clip-board.
Det var då det slog mig hur jag skulle kunna få till mina 0, 1 och 2 på ett enklare vis. Kom ihåg att jag fortfarande är i introduktionsstadiet vilket gör att jag inte alltid har med mig mina listor men jag ska förklara min tankegång här.
För varje klass och varje ämne har jag en lista på eleverna i ett rutsystem. Inför varje lektion skriver jag upp antingen sidorna vi jobbar med under aktuell mattelektion, vilken tekniklektion det är och vad som aktivt ska avhandlas etc. Sedan under lektionens gång när jag går omkring och hjälper till, observerar och diskuterar med eleverna ser jag ganska snabbt vilka som är solklara 0:or och 2:or. Just den här biten känner alla lärare igen - att när man genomför sin lektion så känns det som att jag vet exakt vilka som har koll eller inte och att jag kommer att komma ihåg det här till senare.. Wrong! Så fort jag lämnat en lektion och bytt till en annan så är den tanken borta.
Så mitt fokus är att se vilka som har 0 och 2. Resterande blir då automatiskt 1 vilket gör att jag kanske bara behöver fylla i halva klasslistan istället för att bocka av alla 23-26 elever per klass.
Men det tar inte slut här. Om det är något jag måste följa upp så är det eleverna som jag satt 0 på och varför satte jag en 0a på dem?
Där tar jag post-it lappar till hjälp. Den eller de elever jag satt 0 på skriver jag ner varför jag gjort detta och nästa lektion jag har med den klassen och i det ämnet upprepar jag just den del som de inte riktigt hängt med på. Då får alla elever en liten extra repetition och genom att kika på elevernas muggar och då med ett litet extra öga på just dessa elever kan jag nu avgöra om de förstått och jag kan även "fuska" lite med glasspinnarna och dra just deras namn när jag vill ha svar på en fråga.
Så helt plötsligt kändes inte bedömningsprognosen lika jobbig.
0 - beräknas inte nå målen för år 6,
1 - de når målen (betygsskala E +D) eller
2 - de har kommit längre (betygskala C-A).
Det jag kan ge svar på är vilka elever som hamnar på 0. Dessa är oftast lätta att upptäcka även om det flera gånger visat sig att elever skaffat sig en strategi som gör att jag som pedagog blir lite lurad men oftast har jag god koll.
Nu har jag bara undervisat den här kullen elever sedan mitten av augusti och jag kände redan innan att jag inte har fullt så bra koll som jag önskar att jag hade och den här frustrationen ledde till en del Internet-surfande, Pinterest-kikande.. och en dag föll mina ögon på en klasslista på en clip-board.
Det var då det slog mig hur jag skulle kunna få till mina 0, 1 och 2 på ett enklare vis. Kom ihåg att jag fortfarande är i introduktionsstadiet vilket gör att jag inte alltid har med mig mina listor men jag ska förklara min tankegång här.
För varje klass och varje ämne har jag en lista på eleverna i ett rutsystem. Inför varje lektion skriver jag upp antingen sidorna vi jobbar med under aktuell mattelektion, vilken tekniklektion det är och vad som aktivt ska avhandlas etc. Sedan under lektionens gång när jag går omkring och hjälper till, observerar och diskuterar med eleverna ser jag ganska snabbt vilka som är solklara 0:or och 2:or. Just den här biten känner alla lärare igen - att när man genomför sin lektion så känns det som att jag vet exakt vilka som har koll eller inte och att jag kommer att komma ihåg det här till senare.. Wrong! Så fort jag lämnat en lektion och bytt till en annan så är den tanken borta.
Så mitt fokus är att se vilka som har 0 och 2. Resterande blir då automatiskt 1 vilket gör att jag kanske bara behöver fylla i halva klasslistan istället för att bocka av alla 23-26 elever per klass.
Men det tar inte slut här. Om det är något jag måste följa upp så är det eleverna som jag satt 0 på och varför satte jag en 0a på dem?
Där tar jag post-it lappar till hjälp. Den eller de elever jag satt 0 på skriver jag ner varför jag gjort detta och nästa lektion jag har med den klassen och i det ämnet upprepar jag just den del som de inte riktigt hängt med på. Då får alla elever en liten extra repetition och genom att kika på elevernas muggar och då med ett litet extra öga på just dessa elever kan jag nu avgöra om de förstått och jag kan även "fuska" lite med glasspinnarna och dra just deras namn när jag vill ha svar på en fråga.
Så helt plötsligt kändes inte bedömningsprognosen lika jobbig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)