Som ringar på vattnet

Den energi vi skickar ut ger ringar på vattnet.

I mitt fall har mitt förändringsarbete dragit med sig ytterligare 3 kollegor varav en är den som jag delar vårdnaden med gällande våra närmare 50 elever. Jag var helt tydlig med att även om jag förändrar något i min undervisning så betyder det inte att även hon är tvungen att göra samma sak för saken är den att vi är två olika individer med två olika undervisningsstilar och synsätt vilket även kan sägas om de övriga två. Det jag är tacksam för är att de tog språnget med mig. På ett litet vis känns det som om jag har gjort något bra.

Just nu ligger vi i slutstadiet av terminen och vi alla börjar känna oss lite slitna, vissa mer än andra. Det är tungt men förhoppningsvis kan vi ändå förlita oss på varandra och känna att det kanske i alla fall finns en liten axel att luta sig mot. Personligen känner jag att jag har mer krafter kvar än jag någonsin haft mot slutet av en termin. Jag känner mig väldigt nöjd med mig själv och jag känner verkligen att jag har funnit ett flyt som jag saknat väldigt länge och jag drar styrka från detta. Och med tanke på att det inte ens är 18 månader sedan jag kom tillbaka från min utmattningsdepression så känns detta ganska förvånande.

En annan lärare nämnde häromdagen att hen hade satt klassen på att välja mellan ett par olika pedagogiska spel eller någon annan aktivitet som ex läsning samtidigt som hen hade tagit hand om andra saker i klassrummet. Det slog mig att jag trodde att jag var den enda som gjort detta. Inte för att det händer ofta...

Så började jag fundera på tillfällen som dessa och jag tror faktiskt att de gynnar oss alla. Eleverna får lite extra elevens val och kan knyta närmare band till varandra och vi har alla elever som tycker att det kan vara tungt att komma till skolan mellan varven och stunder som dessa kan nog hjälpa till att minska den här känslan.

Samtidigt kan jag också känna att jag själv får ett ypperligt tillfälle att lära känna eleverna som de individer de är och inte bara se utifrån deras förmågor och det arbete vi gör tillsammans de och jag. Detta stärker även bandet mellan mig som pedagog och dem i deras roll som elev.

Sedan sticker jag inte under stol att det faktiskt kan vara skönt att få 10 min extra till att plocka undan i ett hörn, sortera papper eller att fixa till något enkelt i klassrummet.. finns det någon innanför skolans fyra väggar som någonsin känner att man har tillräckligt med tid?