I dag är det ingen överraskning att svenska elevers
skolresultat dalar och ett av dessa ämnen är matematiken. Hos mig finns
det ingen tvekan om att var och en av oss mattelärare lägger ner en stor del av
vår själ och våra kunskaper för att hjälpa, stödja och utmana våra elever för
att ta ett steg till, ta sig förbi ännu ett matematiskt problem och att vara
där när de lyckas för det är just det som är den absolut störta belöning vi kan
få – att vara med och se det här ögonblicket när allt elevens arbete lönar sig.
Det kan vara allt från eleven som sedan första klass kämpat med matematiken och
hela tiden snubbla på målsnöret till att få ett D på nationella proven i 6an.
Det var nog inte bara eleven som grät när jag presenterade resultatet för det
rann nästan lika många tårar ner för min kind som det gjorde hos eleven.
Många gånger är det den där lilla gnistan i ögonen, det där
som knappt går att se. Den lilla förändringen mellan fullständig förvirring i
elevens ansikte och hela kroppen skruvar på sig av osäkerhet. Så sakta ser du
hur kugghjulen sakta börjar komma igång. När blicken börjar fokusera på talet
som ligger framför dem, kroppen blir mer stilla. Det är då den totala förvandlingen
inträffar. Ögonen blir klara och det går att se en liten rörelse i ena mungipan
samtidigt som eleven sakta lyfter på huvudet, ser dig i ögonen och säger ”det
måste vara 12”. Det är där och då jag vet fullt och fast att jag har gjort en
skillnad men den mäktigaste känslan sitter hos eleven som känner den här
obeskrivliga känslan av hur det känns när man har tagit sig förbi ett problem
den sekunden när osäkerheten släpps och säkerheten sätter in.
Mitt namn är Annicka och jag är behörig att undervisa
matematik inom år 1-6 vilket jag också jag gör och det här är min historia som
jag delar med mina nuvarande 49 elever inom 4st fjärdeklasser.
Som många andra lärare har jag använt läroboken inom matematik
som en krycka, den som underlättar i mitt arbete. Mina dagar är fyllda av
undervisning, planering, elev- föräldra – och kollegesamtal, det är möten och
det är rastvakter. Ja det är bara en liten del av vad jag gör och mitt i detta
kaos av saker som ska göras och planeras så behöver vi alla lärare en krycka
som vi har, ett ämne där vi kan slappna av. Med det säger jag inte att jag inte
jobbat minst lika hårt med matematikämnet som jag gör med mina övriga ämnen men
jag hade en annan relation till matematikundervisningen. Lite av samma relation
har jag också till NTA-lådorna inom naturvetenskapen. Lådorna och
matematikboken är väl utarbetade läromedel som gör att jag kan ta en mikropaus
och veta att det är i alla fall ett par lektioner i veckan jag inte behöver
styra upp helt och hållet från början till slut.
Under förra året läste jag tillsammans med mina kollegor på
mattelyftet vilket är en satsning utformad av Skolverket och riktade oss till
oss matematiklärare. Jag sticker inte under stolen med att jag kände att det
var tungt att lägga på även detta moment till min redan fullspäckade dag även
om det var givande. Men någonstans under den här tiden började något förändras
i min undervisning. Under det här läsåret har jag tagit över 2 4or tillsammans
med en kollega och nu kände jag att jag har en ny start och jag började sakta
men säkert att förändra undervisningen. Jag tror det hjälpte att det saknades
nästan 15 matteböcker till eleverna i ganska många veckors tid så jag fick bli
kreativ.
I det stora hela så ser min matematikvecka ut på följande
vis:
Mån + ons har jag genomgångar och arbetar med aktuella sidor
i matteboken. Vi går igenom talen, vi pratar matte. Ja mina mattelektioner kan
vara otroligt pratiga för matte är ett pratämne om något! Eleverna får ett
mattemål för veckan. I måndags började vi på sid 50 och på fredag ska de minst
vara klara med sid 52. Första gången de såg detta såg de flesta otroligt
tvivlande ut. 3 sidor på 4 lektioner skulle de flesta nog klara av men nu får
de bara 2? Hur i hela friden…?
Saken är den att på måndagen gjorde vi sid 50 och någon kom
även in på sid 51 men en del var inte klara med alla tal på sid 50. Så när
onsdagen kom gick jag igenom tal som fanns på sid 51 och bad alla att ta upp
den sidan och jobba där. Händer började trevande öppna boken och jag visste vad
som skulle komma. En av flickorna tittar upp, ser mig osäkert i ögonen och
säger att hon inte är klar med sidan 50. Nej det gör inget säger jag. Men,
säger hon och tystnar. Förstod du vad du jobbade med igår? Ja, stämman darrar
lite hos henne och i det här fallet vet jag att darrningen handlar om att det
inte handlar om talen för hon hade verkligen förstått utan mer att hon är så
van sedan tidigare år att alla tal i boken ska göras och det är precis här ett
av de största arbeten jag har framför mig. Om eleven förstått vad jag och boken
ber henne att göra. Hon tror att hon måste göra allt och jag anser att hon har
förstått. Till slut öppnar hon sid 51 och jobbar vidare. När lektionen är slut
har de flesta räknat sid 50-51 och kanske gjort något tal på sid 52.
Som ni ser använder jag fortfarande matteboken men det är nu
den största förändringen kommer.
Så kommer torsdagen och jag vet att det här är favoritdagen
för nästan alla 49 elever för idag har vi problemlösningsmatte! Just nu jobbar vi
i Raggarömatte – bankrånet. Undervisningssättet här är EPA dvs Ensam Par Alla.
Lektionen börjar med att jag läser igenom berättelsen högt i klassen och detta
gör jag för att även lässvaga elever ska få en chans att hänga med i arbetet
som snart ska börja. Eleverna själva följer också med i texten vilket gör att
de tar in informationen på två sätt – genom att lyssna på mig och att läsa
själva.
På nästa sida finns arbetsuppgifterna och det fina med
Raggarömatte är att de blandar matematik med svenska och bild. Ibland även med
geografi och hemkunskap. Framtiden kommer att visa vilka fler ämnen de kan baka
in i kommande uppdrag.
Raggarömatten är en berättelse om ett par barn som åker till
en släkting på Raggarön utanför Östhammar och matematikproblem vävs in i
historien. Vid den här tiden i år 4 har eleverna aldrig arbetat med area vilket
då är något jag presenterar innan de får börja jobba själva. Matematiken är
många gånger en bit över det de någonsin tränat på tidigare men det har gått
otroligt bra ändå för det finns en mening med problemet – i det här fallet
skulle de räkna ut hur många hinkar färg de behövde till en vägg på 40
kvadratmeter så det blir något relevant för dem.
Det är nu En börjar. Var och en av eleverna får en chans att
läsa igenom matematikdelen. De får ett par minuter på sig att i tystnad försöka
sortera informationen och att lägga upp en strategi. Det tar en liten tid innan
jag ser att flera börjar lyfta upp blicken från papperet på bänken och de möter
mina. En liten stund senare drar jag glasspinnar för att bedöma Par. På var
glasspinne finns ett namn och varje gång paras eleverna ihop med en ny partner.
Skälet till detta är att de kan ofta bli lite för bekväma med att jobba med en
och samma partner och man kommer in i en rutin att partner A är den som pratar
och partner B skriver vilket gör det hela ganska kontraproduktivt och med en ny
partner måste de fortsätta träna på att kommunicera matte. Man får dock tänka
på att det kommer alltid att finnas elever som av en anledning eller en annan
inte bör arbeta ihop.
Nu brukar sorlet i klassrummet öka och det är precis det jag
vill. De SKA prata, de SKA diskutera, vrida och vända på tankar, teorier och
funderingar för att komma fram till en gemensam lösning i paret. De har alltid
en stående uppgift dessa problemlösningstorsdagar att de ska ha en presentation
klar när lektionen är klar för på fredagen drar jag ett nytt namn bland
glasspinnarna och den personen + partner får komma fram och visa upp sin
lösning på tavlan. De visar hur de gjorde och pratar om hur de resonerade
samtidigt som de andra eleverna får ställa frågor och komma med kommentarer.
Det gör inte heller något om uträkningen blivit fel eller att de inte hunnit
göra klart den helt och hållet för resten av klassen får hjälpa till att rätta
till det då.
När en grupp är klar tar jag upp en ny grupp och den här
gången får de själva välja om de vill räcka upp handen eller inte men kravet är
att de ska ha en annan lösning. Nu brukar oftast också nervositeten ha släppt
när de tänker har jag verkligen räknat ut rätt. Allt som allt får 4 grupper
komma upp och varför 4? Av den enkla anledningen att jag bara har 4 olika
färger på mina whiteboard-pennor. Var grupp får en egen färg och en egen
sektion av tavlan.
Det blir alltid en intressant diskussion om hur det kommer
sig att det är 4 olika strategier som använts till att lösa matematikproblemet
och det visar sig att alla är korrekta. Det finns de som är lite mer ”smart-lata”
vilket är en term jag använder mycket. Man ska vara lite ”lat” genom att ta en
av de enklare vägarna till en lösning men man måste också vara smart och göra
den korrekt och välarbetad.
Det brukar finnas en hel del tid kvar på lektionen när
presentationerna är klara och på fredag gör vi två saker – vi presenterar
gårdagens matteproblem och vi tränar på uppställningar.
Skälet till att jag arbetar mycket med både problemlösning
och uppställningar är att elever har jättesvårt att tänka ut strategier för att
lösa problem. De är så vana vid att mekaniskt följa med i boken och de behöver
inte tänka på varför de gör uträkningarna för de följer bara bokens exempel.
Ett klassiskt bevis för detta var när vi kom till en ”rätt eller fel” sektion i
boken. Det stod ex 6010-100=5990. En stor del av eleverna skrev ”rätt” i
skrivboken och när jag frågade dem om hur de kom fram till svaret sa de ”men
det står ju så i boken”. Boken är för dem alltid rätt fast de har lärt sig att
facit till vår bok ofta har fel – vilket den faktiskt har mer ofta än jag
skulle vilja erkänna om jag var den som gav ut den.
Sedan kommer vi till uppställningarna. Varför jobbar jag med
en räknemetods uppställningar per fredag? Jo det handlar om att vi har ett nära
samarbete med högstadieskolan i området och de ser att eleverna har stora
brister när det gäller både problemlösning och uppställningar. Inget av detta
sitter i ryggmärgen på eleverna när de kommer dit och ofta får lärarna där höra
från eleverna ”men det här har vi aldrig gjort”.
Men hur kommer det sig att eleverna säger så? Jag vet att
jag själv år efter år gjort allt för att gnugga in räknemetoder i dem… och här
återgår jag återigen till matteboken och det här är helt och hållet min egen
teori och tanke. Jag själv tror att det handlar om att eleverna räknar
mekaniskt en sak i taget i boken utan att de behöver reflektera om varför och
hur metoder och uträkningar hör ihop. De gör ett kapitel på ett par veckor och
sedan övergår det till något annat arbetsområde och något magiskt händer här –
mycket av det de lärde sig i kapitel ett försvinner när de börjar med kapitel
2.
Vid många tillfällen har jag själv bevittnat hur jag kan ha
tagit upp något från tidigare arbeten och möts av 26 par blanka ögon som
stirrar tillbaka på mig och de förstår inte vad jag pratar om. Jag har bett dem
backa tillbaka och titta lite i räkneboken och bara ett par sidor bakåt så
snubblar de över precis samma algebra som jag talat om men de har inga minnen
av att de har gjort dessa och de har ingen aning om hur de skulle kunna räkna
ut talet om de fick göra det igen. Och detta är efter all formativ och summativ
bedömning jag gjort där jag själv bedömt att det här var något de bemästrat.
Det är nu min känsla av framgång som jag tidigare skrev om vänds till ”vad har
jag gjort för fel för de kommer inte ihåg det här?”.
En liten fotnot till torsdagar är att jag en gång i månaden
istället för problemlösning arbetar med NTA-lådan ”Mönster och Algebra” för
algebra känns som grekiska för eleverna och när de ser X får de nästan en
hjärtattack. Skulle det vara en tom rad eller ruta istället för X på samma
ställe känns hela talet självklart för dem men bokstäver i ett siffertal?
Vi har läst lite mer än en halv termin i år 4 nu mina elever
och jag tillsammans och problemlösningen börjar kännas naturlig för dem och jag
hör ofta att de längtar till mattelektionerna på torsdagar. Inom mig börjar jag
jubla och dansa för hur mycket jag än själv gillar matte så vet jag att för
många elever är det allt annat än ett favoritämne men sakta men säkert börjar
jag vinna dem över till min sida.
Men fortfarande kvarstod problemet – hur får jag dem att
komma ihåg vad de har jobbat med tidigare? Tack vare sociala medier som Facebook
och dess grupper men i det här fallet inte minst Pinterest började jag se en
metod som används av många lärare i USA. Metoden heter ”spiral math” vilket jag
på eget bevåg döpt om till Cirkelmatte. Vad går då cirkelmatte ut på? Jo det är
helt enkelt en upprepningsövning och det här är något jag använder som
elevernas läxa. Varje vecka får de 4 uppdrag på www.elevspel.se
gällande cirkelmatte. Jag vill att de gör ett uppdrag per dag under 4 dagar den
kommande veckan. I varje uppdrag blandar jag 5-10 olika uppgifter av det vi arbetat
med tidigare under terminen. Vi repeterar talsorter, tallinjer, problemlösning,
de 4 räknesätten, algebra – helt enkelt allt vi har gjort tidigare. På det här
viset försvinner inte det vi arbetat med tidigare för de kommer att fortsätta
återkomma flera gånger i veckan även i framtiden.
Och jag måste säga att använda elevspel till min plattform
för läxorna har hos mig minskat min arbetsbörda enormt. Visst tar det lite
längre tid att lägga in ett spel i deras databas än om jag skulle göra ett
vanligt Word-dokument men det är nu som det geniala börjar.
1.
Jag behöver aldrig skicka hem pappersläxor och
hitta läxor glömda i korridoren.
2.
Ingen elev kan säga att de inte fått hem någon
läxa för de har varit sjuka, bortresta etc.
3.
Talen är självrättande och de får omedelbar
feedback själva om de har klarat av uppgiften eller inte.
4.
Jag
slipper ”jag glömde ta med mig läxan idag”
5.
Ingen rättning! Alla lärares dröm! Sidan ger min
den uppföljning jag behöver. Har de gjort läxan? Hur många försök har de gjort
för att klara av uppdraget? Det finns mer information än så också.
6.
När eleverna är klara med läxan brukar de
fortsätta spela pedagogiska spel på sidan.
Så det här är lite tankar jag har gällande min undervisning
och det fungerar bra för mig och för mina elever. Sedan ska det bli intressant
om algebran kommer att vara rena grekiskan för eleverna eller om min
cirkelmatte har gjort en liten betydelse för att komma ihåg tidigare arbetade
avsnitt…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar